Det känns att man inte är 20 längre, för fy vad jag är trött efter kalaset i helgen. Jag var ju inte bara en gäst utan även en ”hjälpreda”. Har hållt på sen fredags morse tills NU. Så jag känner av att kroppen och hjärnan inte är som de brukar. Det är ju alltid lite att ordna med inför en stor tillställning. Nu väntas två till inom snar framtid, hua hua hur ska man orkar det?!?!
Fast det har varit super duper kul att träffa alla nära och kära. Det var ju även celebert besök från Hällesåker. Har inte träffat Ninni på säkert 25 år och hon var lika söt nu som då, bara 70 cm längre hår nu och en tjock hästsvans utan dess like. Sen så kom ju alla de härliga mostrarna och morbrodern, inte varje dag vi ses heller. Fast Moster Ann får jag nog se snart igen för hon glömde sin scarf så nu måste hon komma på kaffe besök. Sen kära lilla mormor var ju med från början till slut!
Sen var det ju alla vännerna till Kitty, man ses ju ibland men inte alla på en gång. Nu har Becca och jag börjat plandera en rolig skidresa. Den ser jag fram mot, vi har kommit långt i planeringen. Lumomba och Glûwine har vi bestämt att vi måste ha och en stor stuga. Så en bra bit på vägen har vi kommit.
Sen stackars Peit hade ju ont så nästa gång vi ses hoppas jag hon mår bättre och framför allt till Kittsy kärringresa som de ska åka på i maj till Barcelona. Pernilla fick ju sig ett gott skratt när jag berättade att mamma precis har slängt sina ljus som vi köpte till hennes födelsedag för över 10 år sen. Konstigt det där med att ljus är för fina att elda upp, har inte förstått poängen med att spara ett ljus så länge att det inte går att använda till slut ändå…
Var ju lite kul att hon kom ihåg ljusstaken som hon så fint slog in med omsorg i butiken hon en gång arbeteade i. ”Nya Tre boda” R.I.P, saknad affär!!! Ska snart upp och träffa Pernilla på Kicks så vi kan gå igenom lite vad jag behöver, skönt skönt! Få se nu om Kitty åker upp med och gör sina förvuxna ögonbryn.
Anna och Johan var sist in men lika glada ändå. Anton hade ju blivit dunderstor, inte alls lille Anton längre hehe… De var lite rädda för att hänga med upp till oss på den lilla ”eftersittningen” för monstret Stella var ju här. De är inte vana vid så stora hundra, själv har de ju bara två Rottweiler.
Nu ska vi packa ihop alla Stellas prylar och Evas stolar och åka iväg med det. Sen så är det SOFT SOFT SOFT som gäller resten av denna dag!!