Tills man blir lite senil!

Ja, men vilka underbara barn man har satt till livet… Tänk så
goa de kan vara när de vill och tänk vad de kan överraska en när man minst anar
det.

I morse vart mammarika så överraskad och så glad att det har
räckt hela dagen den glädjen, mammarika har inte känt att det har behövts några
tillsägelser till barnen idag även om de har små kivats lite då och då under
dagens gång.

Det började med att mammarika vaknade klockan 10 av ett SMS
som kom från Outi. Lilla rara Outi ville ha en 11 kaffe och det kan man ju inte
säga nej till. Fick lite smått panik då mammarika insåg att det är förmiddag
och mammarika är inte allt för van att få sova så länge.

Men det satt två små helt underbara barn i soffan och log
det finaste leendena man kan ha när man är så underbart söta som Liam och Noel
är (älskar ett att berömma mina små under). Jo, mammarika talade om att det var
akut för Stella så de fick snällt titta på tv en stund till innan mammarika
kunde börja med frullen till oss alla.

Sagt och gjort, ut med Stella på en liten kisserunda för att
sedan knata hem igen. Vad möter mammarika då?!?!

Jo, innanför dörren står en pall som mammarika höll på att
falla över… Oh, nu är det farligt, vad har de nu hittat på de små liven vart
mammarikas första tanke…

Noel rusar ut i hallen och säger ”Stopp, mamma Du får inte
komma till köket än, vi säger till”. SÅ mammarika fick snällt sätta sig på
pallen i hallen och vänta in direktörerna Noel och Liams kommando.

Efter en liten stund kommer äntligen mina små och säger att ”Nu
mamma får Du komma in i köket”. Där står frullen framdukad så fin. Gröna tallrika
från Höganäs, de tallrikarna som vi knappt använder. Kniv, gaffel och glas.
Inte bar det, de hade hittat tandpetare som de lagt fram på varje tallrik. För
som Noel sa: ”Att efter man ätit fastnar det i tänderna och då måste man ha en
sådan här”. Så rätt han har min lilla fis.

Sen visade Liam att deras glas vart då deras döskallemuggar
med sugrör och i dem måste man ha O’Boy och inte kan mammarika säga nej till
det, inte när de har ansträngt sig så mycket med att göra detta för mig.

Ja, det tar faktiskt inte slut där, nej mina små underbar
barn hade gjort en överraskning till men innan man fick göra den måste man äta
upp och plocka undan allt från bordet. Så snabbt som det blev undanplockat idag
utan ett litet gnäll eller gnabb har mammarika aldrig varit med om här på
gräddhyllan med sina barn innan.

Så när allt var borta talade de om att vi skulle leta
studsbollar. En till oss var hade de gömt i vårt sovrum. Men i och med att
mamma hade ont i handen som Liam och Noel sa så vart min lite lättare gömd.

Så himla roliga de är, de hade gömt sina egna samt att de
talade om på ett litet begränsat område vart min studsboll låg, för de ville
inte att jag skulle anstränga handen för mycket.

Man kan inte annat än att älska dessa små varelser, de gör
livet så mycket mer roligare. Man kan glömma alla tråkiga räkningar eller annat
som inte gör det så skojigt.

Detta kommer mammarika leva på så länge så an hinner bli
lite senil innan det faller bort i glömska…

Älskade Liam och Älskade Noel, Ni är mina två små under!!!!

Det här inlägget postades i Blogg. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.