tröttare än tröttast…

 

Idag har det inte varit en bra dag, jo kanske för andra men inte för mig. En nocka över näsan började dagen med och det gör fortfarande ont och det känns som om det ska komma näsblod hela tiden.
Mamma var här och lämnade lite julklappar i morse och barnen fick var sin airzooka och Liam ville så gärna visa sin… Så när att den smällde till mig över min stackars näsa, tårarna sprutade från ögonen och det berodde inte på att jag lipade utan att det var en så hård smäll att tårkanalen sattes igång.
Det jorde så jäkla ont att jag inte visste vart jag skulle ta vägen och Liam blev jätte nervös och bad om ursäkt massor av gången. Jag vet att det inte var med mening men smäll över näsan gör så förbaskat ont.
Utöver denna smärta och som jag tror ett spricka i näsbenet så har jag haft en dundrande huvudverk och nacken ska vi inte tala om eller vi kanske ska det för den nacken hade jag gärna bytt bort mot något värdefullt bara för att för en dag inte känna smärta men det kommer ju aldrig ske så det är väl bara att bita i det sura äpplet och hoppas att det kan göra mindre ont i morgon i stället.
Gjorde ett försök idag och åkte till A6 för att leta upp en ny overall till Liam och det var ju rätt kört för det finns inte någon i Liams storlek så jag ger snart upp hoppet och Liam får väl gå i trasig overall och vara dyblöt esten av vintern… Se om tid finns på tisdag förmiddag innan Thomas ska åka till jobbet då jag kan göra ett nytt försök nere på stan. Min sista chansning på att finna en ny overall i rätt storlek…
Är allmänt trött idag och allmänt trött på folk i övrigt… Hit och dit ska jag stå vakt och infinna mig på givakt vid allas andning. Inte en suck i världen av ödmjukhet inte, nej det är väl min lott i livet att få dras med dominans i min omgivning. Men snart tror jag att hornen börja växa ut och jag tro mig känna en inre ilska…
Men blir jag piggelin igen så försvinner hornen kanske i natt och jag är där och väntar på någon årder från något håll där hjälp behövs och då kanske jag glömmer bort mig själv en stund och ägnar mitt liv åt någons annans sorger och så rullar livet vidare…
Är så trött, har hållit på att somna sedan 16 tiden idag och skulle jag somnat då så skulle jag förmodligen inte kunna somna i kväll. Har tagit fram min envisaste sida idag och tvingat upp ögonlocken på vid gavel för att hålla mig vaken. Men jag känner att det nog snart är dags att ge med sig… I morgon är det ju en ny dag och i morgon vill jag vara pigg för då ska jag jobba och jag måste orka med detta…

Det är väl bara att inse att tröttheten inte kommer att gå över förens jag inser mina begränsningar…

Det här inlägget postades i Blogg. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.