Idag har det varit en dag i mysbyxans dag och jag, Noel och Liam har knatat runt här med rufsigt hår och gnugg i ögonen. Det som aldrig bruka hända så där ofta har hänt flera gånger idag, det har ringt på dörren några gånger idag och det är då oanmält besök.
Jag har inte så svårt för att visa mig som nyvakan till dem jag känner men är det okända så tycker jag det blir lite olustigt pinsamt. Det är just det som hänt idag och det var lika pinsamt varje gång.
Första gången det ringde på dörren var det några försäljare som ville sälja el till mig men det snoppade jag av rätt fort. Inte lite fräcka de där som stod utanför min dörr och sa att jag skulle gå hämta min elräkning, varför tror de att jag vill göra det och kan jag lite på de?!?! Så där vart det stopp, sa till dem att jag har bundit min el i 20 år och de tittade stort på mig och då fortsatte jag att önska en trevlig helg.
Så de två killarna som kan ha varit i åldern 20+ fick sig nog ett gott skratt när det kom en liten puma som jag i lila plyschbyxor, en collegetröja och det utan BH under. Fast med mina ungdomstoppar syns väl inte det inte?!?!
Efter det fortsatte jag och barnen med att pyssla och så pling, pling igen på dörren. Den här gången trodde jag att det kanske var pappa som kom på lite oväntat besök men det vart det inte heller den här gången…
Där stod jag åter igen med mina lila plyschbyxor och min blåa collegetröja utan BH och mötte vaktmästaren och en praktikant till han. Lika pinsamt nu som innan och jag försökte skynda på samtalet…
Nu tänkte jag att det inte finns en chans i världen att det kommer någon mer oanmäld och plinga till på min dörr och vad jag bedrog mig där. Utan för dörren den här gången stod det två herrar så klart, den här gången vart det besök från Vätterstadens Antenn och ville komma av boxern samt lämna ett kort till oss som vi skulle testa av ett tag. Den här gången kunde jag inte avsluta samtalet i dörren utan det skulle in och sticka in kortet i boxern. Så pinsamt och så knäppt det kan bli.
Men nu så kan det inte slå in att det plinga på dörren mer, tre gånger på en dag är mycket och därför kände jag mig rätt säker på att det var slut plingat för idag. Timmarna flöt på och min dörr var totalt tyst, så härligt och så befriande att gå runt utan BH och i lila plyschbyxor. När det började mörkna och vi satt vid köksbordet för att sätta in foton i album så kom då nästa pling, nu tänkte jag att det var säkert Kitty som kom på besök och då gör det inte så mycket. Men icke som nicke, det vart mamma och Kayliegh som kom med pizzabullar som hon bakat till alla barnen.
Men som någon sa vid något tillfället som jag inte vet när var i alla fall: Släpp pattarna loss, det är vår… Och vår hoppas jag ju på!
Liam som var så hungrig vid det här laget blev överförtjust och mumsade i sig 11 stycken medans Noel som inte har någon aptit tog en och en halv. Det fick bli kvällsmaten för nu orkade som sagt var inte Liam vänta mer på att pappa skulle komma hem så vi kunde äta ihop.
Mamma och Kayliegh stannade en timme knappt innan det var dags för de att åka vidare och då när de gick ut kom pappa Thomas hem efter en lång dag i gruvan.
Nu blir det slapp igen för jag är nog lika trött som barnen…