Vattenmelonen

 

Lång dag igår, skallebank och bank lite här och där… Mammarika var nog inte helt okej igår men idag är det mycket bättre. Den energin som fanns igår gick åt till gruvarbete ända in på sena kvällen. Min kära syster Kitty förbarmade sig över Liam och Noel tills jag kom hem då pappa Thomas satt i bunkern med övriga styrelsen och bestämde ditt och datt, kanske mest datt inte vet jag?!?!
Nåväl, Kitty var här och henna har jag haft i mina tankar ända sedan hon ringde lite så där halvt förskräckt och insåg att hon kanske inte var så purung längre. Detta var inte så läge sedan hon ringde, närmare bestämt i tisdags och när hon insåg att hon inte var purung längre det vet jag inte men jag fick nys om det då hon ringd mig.
Kitty, min syster har tagit sig i kragen efter, tja jag vet inte riktigt hur länge sen men ett bra tagg i alla fall har det gått. Men Kitty satte på sig sitt tuffa Ego och åkte till optikern. Ja, vad optikern sa vet jag inte direkt men jag vet att Kitty är från och med nu behov att bära glasögon och det inte bara ibland utan jämt.
Hm, jag har aldrig sett Kitty som den som kommer att behöver förstärkning i synen inte. Nej, Kitty hade jag nog mer trott i så fall någon special skor eller kanske knäskydd för någon ömmande punkt. Men så vart inte ödet utan ödet har gjort Kitty till att behöva glasögon.
Så när hon ringde mig så blev jag i alla fall paff, det kanske var därför som min kropp tog stryk igår och min hjärna var halvt förlamad?! Nåväl om det nu var så och jag missat en massa igår så har jag nog tagit igen det i dag, även om klockan inte är slagen lunch ens.
Nej, idag ställde jag klockan på tidigt, tidigare än vad jag egentligen vill men så är vardagen och så kommer det förbli många år framöver har jag en känsla av. Så det var det vanliga som skedde hos La Familia Jonsson på gräddhyllan.
Lite mys med barnen i sägen så mammarika han vakna till. Pappa Thomas hade redan begett sig till sin fabrik för att försörja oss. Sen som vanligt, vet inte varför det har blivit så men det blir alltid en massa jäkt precis när vi ska gå jag och barnen. Tänker varje dag att nu så, nu kommer det inte behövas jäkta men så står jag där igen med några svettpärlor i pannan och en skarpare ton mot barnen för det inte gör exakt som jag vill och lika fort som ljusets hastighet.
Märkligt är det i alla fall, men jag kom i tid och det är märkligt för det gör jag varje gång… kanske beror på att det är jäktet innan som gör att vi kommer i tid?! Ja efter det så for inte mammarika hem och inte till gruvan utan till sjukgymnasten för att genom gå ytterligare ett svettigt pass fast då under styre av Robban. Ja, så heter min sjukgymnast… Robban! Robban var tuff idag, idag tog han slut på mina stackars armar så det skakade i dem… Men visst tusan känns det rätt så skönt nu efteråt när jag sitter här med en kopp nybryggt kaffe och tangentbordet smattrande framför mig.
Så, det var inte allers än inte. Nej, jag kom hem efter att ha tränat för Robban och slängde mig i soffan och slog upp min bok. Snart är även den utläst, jag hr slukat tre böcker med många, många sidor i på snart tre veckor. Detta är inte likt mig, men har nu en sådan läslust att jag längtar till varje stund som jag kan öppna boken. Nu är jag ju snart klar med ”Vattenmelonen av Mariane Keyse med nästan 522 sidor. Nå väl kanske inte boken med Jessica Andersson var en långläsare, den tog bara tre dagar för det var ju inte jätte många sidor och inte jätte liten text heller…
Ja, utöver det har jag ju hunnit med att städa av köket efter både make, barn och barnvakt och några hundar. Så snart är det duschen, för att sedan dinera med sig själv och därefter vidare till gruvan. Denna älskade gruva, det är tur jag vet vad jag ska göra!
Det här inlägget postades i Blogg. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.