Mörker gör ju inte hjärnan allt för piggelin. Kylan gör ju inte kroppen allt för pigg heller. Men inte kan jag deppa för det, vi har ju det så här i vårt fina avlånga land.
Fick i alla fall ta på mig min gruvarbetarjacka i morse, en sådan där skaljacka. Super bra i morse, men ack så varm i eftermiddags. Solen når oss visst lite mitt på dagen, även om man kan tro att den åkt på semester.
På torsdag ser jag fram mot gruvarbetardagen, för då ska jag gå på en miniutbildning om ”OCD” och det är förkortningen på ”Obsessive-Compulsive Disorder”. Man kan helt enkelt säga att det handlar om tvång och äckelkänslor, oro och tankar. Alltså rätt så stort område.
Men innan den utbildningen har jag en dag i vanliga gruvan, helt sonika gruvarbete på hög nivå och det kan ju också vara en utmaning i sig. Speciellt nu när allt är så himla rörigt både på kontoret (gamla kontoret) och rörigt i hjärnan (gamla hjärnan). Kanske skulle passa på att byta hjärna i samband med flytten till nya kontoret?!
Ser i alla fall fram mot helgen, då är jag ledig från gruvan och vi har inte direkt något inplanerat. I alla fall inte jag, Liam och Noel för vi ska vara hemma och fixa simträningen för Liam. Thomas däremot har annat inboka, han ska åka ner till vårt lilla paradis och fortsätta med att gräva ut grunden i golvet och kanske, kanske om han hinner börja med att bygga upp den igen (hoppas). Är så himla ivrig till att börja inreda där och förnya, därav bara glad när maken är borta (brukar kanske alltid vara glad när gubben är borta… då äger jag ju zappen).
Sen vill jag ju att det ska bli klart att vistas där till vecka 44, det årliga ”höstlovet” äger ju rum där. Har ju försökt att tillbringa höstloven på torpet, det hälar ju allas våra trötta hjärnor. Så nu är det mer eller mindre en tradition att åka dit och en tradition ska man ju inte bryta (gillar lediga traditioner).
Nähä, nu är det där igen… Att hasa sig till kojs. Märks att jag varit i gruvan redan 6:30 i morse, hela jag somnar snart.