Oh my god!
Nu har jag blivit gammal eller så har Noel blivit stor, så stor att jag inte fattar vart tiden har tagit vägen… Ja inte bara Noel, Liam med han har fått papper om förskoleplats!
Idag när vi kom hem från vår vistelse på Ryhov och familjen Silvert för att hämta upp Liam så hämtade jag upp posten och där låg det två brev. Ett litet brev som var adresserat till Noel och ett stort brev som var adresserat till målsman för Liam Jonsson.
Jag öppnade det lilla brevet och där i låg det en inbjudan till ett kalas, ett kalas som bara Noel var bjuden till. Mammarika har inte en aning om vem moren och faren till Noel kompis är men jag vet att de går på samma avdelning på förskolan. Noel han var så stol att han har blivit bjuden och inte Liam, ett flertal gånger talade Noel om att det var han som var bjuden till sin kompis.
Japp, nu är det väl så att det inte går att tejpa ihop Liam och Noel länge utan att de faktiskt börja få egna vänner i sin egen ålder. Men jag måste medge att det blev som en smärre chock för detta var något nytt och jag har inte haft tanken på att det skulle kunna bli så här i och med att Liam och Noel alltid gör allt tillsammans, men kul var det. Liam blev lite avundsjuk men jag har fixat till att han får göra något roligt han med. Själv jobbar jag så det blir Thomas som får gå dit…
Nästa brev var ju till Liam och det var en anmälan om att börja på förskoleklass inom kommunens regim och det vill vi ju gärna att Liam ska göra. Så det blir att fylla i den sen och posta fort som tusan. Men jag kan inte fatta för min Liam är ju liten, inte så stor som skolåder än. Vart har åren tagit vägen?!
Nu är det snart Noel som ska in och göra en tonsill operation och jag hoppas det kommer gå lika bra för Noel som det gick för Liam, den enda som jag inte hoppas bli är snedtändningen som Liam åkte på efter narkosen men resten kan vara lika tycker jag.
Nu har vi ätit middag och jag blev mätt som en smäck, ja barnen med och jag skulle bara vilja lägga mig ner och somna för att sedan vakna i morgon pigg och glad igen. Natten har väl inte varit den roligaste för är det inte Thomas mobil som har pipit om en massa meddelande så är det hemtelefonen som ringt. Nu var det larmcentralen igen som ville meddela Thomas något mitt i natten och innan man fattar vad det är så har man ju hunnit bli klarvaken och sen låg jag och lyssnade på Thomas samtal som säkert varade i 5 minuter… Svårt att komma till ro efter det och vips så är morgonen här med två glada och hungriga barn!
Tiderna blir sämre, säger de gamla. Tiderna är som alltid; det är de gamla som blir sämre.