Inte slut än…

Helgen är slut, men det är inte mammarika… Mammarika skulle orka med flera dagars helg till. Barnen har ju varit lite halvt som halvt sjuka men idag så såg jag en ljusning och de orkade med en hel del, lika så mammarika och pappa Thomas.

Skulle i och för sig ha orkat med en längre sovmorgon än vad vi fick men jag är nöjd för klockan var ju inte sju på morgonen utan åtta när de små tyckte det var dags att vakna till.

Ja, febern är borta på Liam så i morgon är det skola, Noel har hållit sig borta från den falska kruppen så det blir förskolan för hans del med. Thomas går väl runt som en man och ojar sig lite över axeln men jag tror att även han orkar sig ner till Willy Wonka’s fabrik.

Lite roligt var det väl allt när Thomas gick och klagade på sin onda axel och det gjorde så ont så han knappt visste vart han skulle ta vägen (ja, inte menar jag att jag är glad över att han har ont… Men!) så säger Thomas till mig att det gör så satans ont på en punkt och han ville jag skulle kolla på denna punkt och se om det såg svullet ut eller något annat som gick att identifiera.

Ja, mammarika kunde identifiera vad det var som var fel, däremot var det nog inte det som maken ville höra för vad skulle han nu säga för att slippa plocka undan disk eller lyfta dammsugarslangen??!?

När han tog av sig tröja och blotade sin bara axel så såg jag direkt vad det var som var fel på honom, för det behövdes inte en läkare till för att finna felet. Nej, det var så enkelt som en liten mogen finne som hade blommat upp på axeln… Gissa om jag hade en besviken man som typ tog svansen mellan benen och drog om han nu skulle haft en svans vill säga?!?!

Ja, det är nästan alltid roligt på gräddhyllan serru. Nu är det så roligt att vi har ett rum kort med så Liam ligger inne på kontoret och sover i vår bäddsoffa. Liams rum är tomt, det ekar och ser allmånt tråkigt ut. Tur ät väl att mammarika har en plan för att det ska se bra ut snart. Ska bara verkställa och kommendera lite så att det blir gjort… Men den som väntar kan gott få vänta lite till antar jag.

Idag har det varit så roligt, ja helt otroligt roligt och märkligt för utan att ha planerat någon egentid med maken och det på en restaurang så vart det precis vad det blev idag för mammarika och pappa Thomas.

Noel som skulle gå på kalas gjorde så detta och det innebar ett barn mindre och ett kvar. Men Liam som då är det barnet som skulle vara kvar ringde en kompis och var där till eftermiddagen och lekte. Så det var kvalitetstid på gräddhyllan och Thomas föreslog då att han och mammarika skulle ta en middag på tu man hand vilket jag tyckte var en toppen ide.

Gjort och sagt, tiden rann iväg och snart var det dags att röra på dödköttet för att inhandla lite saker inför omvandlingen av Liams gammal rum. Sen körde Thomas mig en bit upp på gräddhyllan så att jag sen kunde traska och hämta hem Liam från sin kompis Niclas.

Efter det var det en ministund för mig och Liam hemma innan det var dags att traska bort och hämta hem Noel från sin kompis Anton som hade party – kalas. Och vi det här laget hade pappa Thomas passat på att tvätta bilen som nu var mer brun än svart.

Ja, så kan det gå till en söndag på gräddhyllan… Dessvärre är den slut snart och måndagen med slit och släng är snart här igen…