Idag har jag tron på kaffet. Fortfarande tjock i halsen och snuvig blandat med nysattacker. Så nu hoppas jag att min morgonkopp med nybryggt kaffe ska lätta upp stämningen i halsen.
Barnen har knatat iväg till skolan och ska stanna där nu några timmar. Sen när de kommer hem är det läxor som gäller då helgen var fullspäckat med annat.
Liam hämtade vi lycklig efter sitt simläger. Han hade haft det jättekul, dock så sa han att det var den sämsta natten i sitt liv. För det var så många som legat och hostat. Men han var mer än nöjd och mammarika är mycket stolt över att våga göra en sådan här övernattning på egen hand utan att känna en enda liten människa.
Noel sov ju över hos Alexander då mammarika och pappa Thomas var på litet kalas här i hästskon.
Nu har det äntligen börjat hända lite i hallen. Det har ju varit stiltje där ute och jag har till och med slutat att bry mig om hur det ser ut här hemma då jag insåg att det inte spelade någon roll att jag dammade i ena änden av rummet och kom till slutet och såg att det var ogjort arbete. Har nog snart börjat lära mig leva med att det är jackor och skor inne i tv-rummet och att det är en del av inredningen.
De två stora skrivborden som även står där ha nu blivit en dumstation av diverse prylar. Men som sagt, jag ser en ljusstråle i tunneln för på onsdag ska vi äntligen börja lite med väggarna. För när några av de är klara kan vi åka upp och köpa de där garderoberna som jag så mycket saknar!!!
Ja, veckan blir väl förövrigt lugn. Ska till ortopeden ingen på fredag. De har beslutångers över åtgärderna på min fot. Det kanske enligt läkaren fortfarande är för tidigt med en operation och då kanske de ska behandla med kortisonspruta i stället.
Så det är väl det jag går och väntar på nu här hemma, hur mitt liv som fot ska sluta… Eller om det ska sluta över huvud taget?!?!
Snart dags att klä på sig allt vad man äger och har då det är kallare än kallt ute. Stella måste ju få göra sitt, fast det är under tvång då hon avskyr kyla som sin matte och husse…
Så hej så länge!