Äntligen… Mammarikas lilla Noel som ska börja på något nytt
har haft det väldigt svårt ikväll. Noel kunde verkligen inte komma till ro och
mammarika tror att det var många tankar som rörde sig i det lilla söta huvudet.
Vid 21 tiden kom Noel och frågade om vi inte kunde sätta oss
ner och prata lite om skolan… Mammarika vet ju att Noel behöver tala, men
klockan tickar på och tiden för sömn är behövlig för att orka med dagen i
morgon. Lite snack och jag talade om att jag skulle finnas tillhands i morgon
och om han ville kunde jag stanna hos han…
Tror att det lugnade han lite, men inte tillräckligt för vid
21:30 tiden var det åter igen dags att komma till mammarikas famn. Nu hade Noel
ont i benen och i magen, så lite prat några droppar Alvedon och en kudde
underbenen gjorde susen. Nu är det tyst och lugn, inte mer än andetag som hör
från barnens rum och maken som sitter här och fjärta lite…
Vet inte om det är det där manliga som kommer fram på
kvällen när det inte finns mer än mammarika i närheten, för då kan han låta som
en hel ångmaskin. Eller, det kanske är det manliga parningslätet… Inte för att
det skulle funka, men viss fjärtar grabbar lite mer öppet så det ligger nog i
deras tro att det skulle locka till sig oss tystfisande kvinnor. Ja, vi kvinnor
kan fisa. Dock inte på öppen gata utan tyst i en garderob där ingen ser eller
ska se än…
Så detta fispratande får väl avsluta den här söndagen…
Fis å hej!