En klok Noel!
Ja, vad ska man säga om dessa små barn?! De har ju fasen snabbare svar än vad en annan har…
Som mamma och pappa så gör man många fel i sin uppfostring, man är helt enkelt perfekt men ändå älskad av barnen och det är väl det som räknas.
Som så många gånger så för att de ska lyssna och lyda körde pappa Thomas (kunde lika gärna vara mammarika) hotet om att inte få spela PS-spel i morgon om de håller på att krångla ikväll när de skulle lägga sig för idag. (har inte somnat än, men dock tysta).
Så när jag hör Thomas med alla förmaningsord om vad som kommer ske med PS3:an så säger Noel direkt inpå förmaningstalaet: men pappa, det är inte jag som bestämmer det. Jag kan inte hjälpa att min hjärna vill det. Så Ni kan ju i alla fall ge mig tre chanser i kväll…?!
Ja, vad ska man säga?! Jag blir mållös av min underbart snabbtänkta son… Han brors ju helt på mig, det är nog det enda jag kan säga som saken.
Förövrigt är en underbart härlig jul över och jag kan bara summera att den har varit mer än perfekt. Lugn, ro, mat, god mat, goda värdpar, goda gäster, fina paket, fin stämning och vad mer kan man önska sig!? Ja, barnen saknade en sak… Snön, det lös med sin frånvaro både här hemma på gräddhyllan och uppe i Skänninge.
Glad, ja lite glad är jag över det men för barnens skull så vore jag ju glad över det vita kalla med.
Tomten kom till dem, en dag för sent men inte gjorde det något. De fick ju träffa Tomten, dock så säger Liam och Noel att det inte var den riktiga Tomten för de var Farfar. Jag säger att det inte var Farfar, utan just den riktiga Tomten. Ändå så är de allt lite förundrande över Tomten när den väl dyker upp. Ska man tro? Eller ska man inte tro? Det är just det som rörs sig i skallen på de små härliga sönerna jag har.
I morgon är makens ledighet över och jobbet kallar. En annan är fortfarande ledig några dagar till, både skönt och inte. Blir ju allt en aningen bekväm över att inte behöver ha strikta rutiner. Men å andra sidan, när kommer man ha det så här gott igen?! Pensionsåldern? För då lär det väl dröja, för så ung som jag är hinner de väl ändra reglerna att man ska jobba till 70 eller mer.
Fast… sommaren kommer ju och fyra veckors semester, det är ju inte fy skam det. Så man ska inte klaga, utan njuta av dagen. Carpe Diem helt sonika!