Vad är det som är så svårt att få tiden att räcka till, till det som man vill göra efter det man gjort som vart ett måst?!
Inte nog med att tidsbrist finns här på gräddhyllan, så har det ven varit en väldigt, väldigt dålig period (för mammarika alltså). Värk mest hela tiden, trött mest hela tiden och när det inte funkar så funkar inte så mycket annat heller.
Men hur som helst, idag är en av de bättre dagarna och då ville jag ta tillfället i akt och sätta mig här och skriva av mig en stund.
Jag har ju då haft en himla massa gruvarbete, så det har inte bara varit sängen och familjen. Nej, gruvan tar ju upp näst in till 100% nu för tiden. Men snart kommer lite julledighet som jag tänkt och njuta av så mycket det bara går.
I helgen som var hade vi fullt upp med aktiviteter. Liam hade simtävling hela lördagen och hela söndagen i Nässjö. Där satt då Thomas med och svettades i simhallen, då det var från 08:00-19:00 dagarna två… (hade velat vara med, men kroppen sa nej). Men jag hade inte heller någon låtstund här hemma…
Noel hade sin tennisträning på lördagsmorgonen, där satt jag och tittade med en kopp kaffe och njöt av ensamheten med alla ljud om kring mig. Efter denna stund hade jag Inger (grannen rakt över) och Annette från Löckna bestämt sedan länge att det var dags för en seconhandrunda och så bidde det också.
(glaskupa loppisfynd)
På kvällen vart vi alla trötta efter en lång dag, så vad passar bra att äta till kvällsmat!? Jo, så klart… Pizza! Matkoma tillför soffläge och lagom till ”Så mycket bättre” med Kleerups dag. Härligt avslut på den lördagen, dock en aning tomt då Alex vart på annat håll i helgen.
(spargris loppisfynd)
Det tär att gå på loppis med väninnorna… Se själv om Ni inte tror mig…
Annette är helt slut och då är det bara första rundan, fler fynd komma skall i andra loppisaffärer.
Syns dock inte Annettes fullproppade korg som hon gömt bortom bild. Kan även meddela att vi inte fick sitta där så lägen, det kom spekulanter till soffgruppen så vi fick snällt resa på oss fynda vidare.
Tur var väl det, för annars hade jag ju kommit hem tomhänt och det är inget kul!
Söndagen kom lika fort som jag blundade på lördagskvällen, alltså i ljusets hastighet. Liam och Thomas var redan på plats i Nässjö medan jag och Noel tog det lite lugnare. Men det varade inte allt för länge, för vid halvtolvtiden kom mamma (mormor) för att följa med och titta på när Noel hade lite utbytesmatcher med Bankeryds och Tabergs tennisklubb ute i Bankeryd.
(krubba & tavla loppisfynd)
Mycket bra träning med sådan övningsmatcher de anordna och framfe allt att de får testa på att spela lite mot andra tennisspelare från andra klubbar. För övrigt vart det Noels gamla tennislärare Leo som nu mer är i Bankeryds tennisklubb och arbeta. Så det gjorde att Noel kunde slappna av en aning då det vart lite pirr i magen hur det skulle gå till under eftermiddagen.
Mamma och jag satt där i si så där tre timmar och under dessa tre timmar frös vi si så där i tre timmar. Fy bubblan vad det var kallt i den hallen. Ingen värmer alls vad jag kunde känna. Tårna vart som ispickar efter att suttit där i tre timmar. Baken hade morän träsmak, då det var träbänk utan att kunna luta ryggen mot. Så nacken min vart nästan stel efter den stunden, då hade det nog varit godare att sitta i ett varmt badhus (dock inga bekväma sittstolar där heller)…
(Flaskor loppisfynd)
Nu är det ju så att vi inte bara har en massa loppisfynd här hemma på gräddhyllan… Nej, Thomas är inte så mycket för sådant utan är lite mer kräsen och den kräsenheten visar sig i hans nyinköpta ljudanläggning från Hifi-klubben.
Behöver nu då ny tv-bänk då den inte alls passar in till den här mackapären med alla delar. Tur är att Thomas ändå har något stopp i sig nr det gäller att köpa, för det fanns många mer högtalare att köpa till den här anläggningen. Själv tycker jag att det räcker gott och väl med dessa sju delar…
Utöver allt köpande så har jag även fått en gåva, en älskad sådan… Helt oväntat kom en kollega från ett annat tam i gruvan och frågade om jag vill ha denna vackra fina väska som hans fru köpt…
Det går ju inte att tacka nej till… Dock synd om Andreas fru som inte kunde använda den på grund av värk i axeln… Tänk att det finns så härliga människor som tänker på mig bara så där… Måste innebära att jag gjort något gott som fått Andreas att tänka på just mig!!!
Skinnväska är inget man köper på sig var dag, inte när maken spenderar på ljudanläggningar till hemmet…
Så Tack familjen Cucca för den fina väskan!
Nu är det dags för lite vila igen… Är fortfarande lite krass och känner av febern en aning. Skönt att det börja vända och gå neråt igen…
Under 38 så känns det alltid bättre tycker jag!
Ha det så gott och jag har för avsikt att komma tillbaka hit och skriva av mig inom snar framtid igen!
Må väl