Snorigt värre…

Två dagar i arbete och jag är totalt slut… Inte för att det är super jobbigt, utan för att jag åkt på den där förbenade influensan som maken låg i härom veckan.

Men efter att ha varit ledigt från jobbet i en månad kan man ju inte med att sjukanmäla sig när man vet att det är kort om folk där nere i gruvan med. Så jag biter ihop, jobbar, sover och äter lite för att orka med. Tackar så hemskt mycket för Alvedon, det gör ju så man orkar med lite mer i alla fall.

Pratade med min kära bortflyttade vän Alexandra idag. Sa att det inte fanns tillstymmelse till snö här hemma på gräddhyllan… Ca 45 minuter senare är det helt vitt här, precis som det ska vara på gräddhyllan. Liam och Noel kommer göra glädjetjut när de vaknar och förmodligen kommer dessa tjut även väcka mig när de ser det efterlängtade vita snötäcket.

Men jag kan somna om en stund efter de gått till skolan och Thomas till Wonkas innan det är dags att göra en kväll till i gruvan. Så det är bara att bunkra upp med Alvedon och så är även tisdagen fixad.

I dag hade jag trötta barn, skönt att det är skola igen. Då behöver det inte stojas så hemskt mycket när det är ti för att sova. Fick i och för sig ljuga lite för Noel då han är en kvällskille så in i bomben. Han hade fått för sig att han skulle vara vaken tills Thomas kom hem från jobbet i kväll och det ville ju inte jag då det är skola i morgon igen.

Så när klockan vart si så där en halv åtta fick jag tala om för han att klockan var tio och pappa Thomas inte skulle komma förens klockan 12 på natten… Det funkade nästan, Noel somnade ca en timme senare… Liam, ja han behöver man inte truga med inte. Önskar mig att Noels rum skulle bli klart så det blir lite ordning och reda här hemma igen… trodde maken skulle ha eld i röva, men så kom förkylingen över oss och vi står fortfarande med ett rum kort och massa bröte i hela residentet…

Nu sängen och sova bort snoret och allt annat som har kommit över mammarika!