Lördag kväll och jag känner mig nöjd även om jag tillbringar den mesta vakna tiden i gruvan.
En sten har fallit från mina axla, nu vet jag vart ”Vippan” som numera heter ”Bella” kommer hamna. Det bästa av allt är att jag kommer få träffa henne under hela sitt liv. Nej, det är inte vi som ska behålla henne, vilket jag hade velat om tid fanns hos oss.
Men det känns bra att veta att hon kommer bli älskad från första stund till sista, söta lilla Bella!!!
Ja, vem som nu har turen att få rå om henne kommer i en senare blogg. De vill nog själva hinna tala om för de närmsta sörjande att de ska få en fantastiskt fin liten familjemedlem.
Tänk att det löste sig till det bästa ändå, ibland har jag turen på min sida!