Ojar mig här lite nu då…
Sitter och lyssnar på skotorken som vi har satt in här i vårt lilla kontor. Passade på att tvätta Noels gympaskor som luktade mer eller mindre kattpiss när de blev lite blöta. Inte nog med lukt, de var verkligen inte benvita som de var när han valde och köpa de innan sommaren. Men nu ser de i alla fall ut som ett par skor med vita snören.
I veckan som har varit har jag nu uppfyllt nyårslöftet som jag gav. Jag har alltså börjat att träna igen och valet föll nu på Nordic Wellness vid Racketcentrum på Rosenlund. Har även skaffat mig en träningskompis, blir ju då lite lättare att komma iväg, annars blir soffan vinnaren (i alla för mig). Så Frida och jag även min fina kollega från Gruvan och nästan granne, hon har ju flyttat hit till gräddhyllan med sina två härliga pojkar och sambon.
Det där löftet, alltså nyårslöftet det är rätt så gammalt… Tror det kommer från nyårsafton 2004-2005, men som sagt jag sa ju aldrig vilket år jag menade att jag skulle börja träna igen. Fast å andra sidan hade ju jag och syrran en period där i våras när vi gick på Huskvarna Fitness och töjde våra kroppar ända tills vi åkte på den ena efter den andra förkylningen.
Veckan har inte bara innehållit gym, den har även innehållit massor av gruvarbete. Långa arbetspass och trött mammarika. Börjar nog förstå efter si så där en 15 år att jag aldrig blir som innan i kropp och knopp. Önskar så att jag inte kört den vägen hem efter arbetet, då hade jag aldrig haft de hr förbannade besvären med värk, nedsatt koncentration, muskeltrötthet, domningar, hörselproblem, synproblem och sömnsvårigheter.
Försöker dock tänka positivt, att kroppen min dock har läkt bra mycket efter första årets problem. Så visst, jag lever och jag har en fantastiskt familj och superhärliga vänner och min finaste BFF (svårt att räkna ut vem det kan vara?!… så klart det är Outi).
Hur som helst…. Helgen är framför oss och den innehåller ju lite skojiga händelser. Till att börja med så är ju maken inte hemma (i och för sig inte så skojigt, mer tomt att inte ha någon att gnälla på). Det som dock är skojigt att han inte är hemma är att han är och sliter på torpet, han är helt klart otroligt duktig och flitig när det gäller det gamla storarummet i stugan.
Sen i morgon efter lite förmiddagsbestyr ska jag, Liam och Noel ta bilen ut till trollskogen och hälsa på familjen i hus nummer sex. Närmare bestämt Strandqvistarna. Barnen ska leka, kika så jag och Ida. Förhoppningsvis får vi till en och en annan bild med våra kameror och förhoppningsvis blir vi nöjda med en bild av kanske 300?!?!
Söndagen är inte helor på den sämsta sidan, eller vad man nu säger. Nej, den innehåller glatt och kärt besök av bästaste svärpäronen och som lite grädde på moset kommer min finaste miniguddotter Grynet och hennes piggelinstorebror Bobo. Ja, min härligt goa vän och svägerska Anna och farbror Stefan väntas ju också. De ska ju fira Noel och hans 9 år i livet, så visst kommer söndagen vara klart bäst!!!!