Oj, vad det var jobigt innan hær uppe…
Nær vi hade varit hær en stund efter turen så skulle Jon åka och fiska med, Victoria, Filip och Madelene. Rætt var det ær kommer Victoria in och gråter jætte mycket och mummlar om Stella och pappa, jag uppfattade att något hænt men jag hørde inte vad.
Så vi rusar ut och dær sitter Jon på marken och håller Stella, Terje och Thomas håller också fast Stella och då hør jag vad som hænt.
Det blåste till nær Jon håller på att gøra i ordning fiskespøt, kroken flyger ivæg samtidigt som Stella blir rædd. Då nær hon blir rædd springer hon ivæg och kroken som fløg ivæg fastnar rakt igenom stellas øra.
Nær Jon ska førsøka ta fast och fixa till kroken drar Stella till så att kroken åker igenom Jons hand så nu sitter de fast i varandra. Efter lite meck och en gråtande hund och Victoria så fixar det sig till det bæsta. Stella har ett mærke men det kommer ju att væxa igen hålet genom ørat och Jon øverlever, han har varit med om værre saker…
Kvællen har varit vældigt lugn, jag ær super trøtt lika så mina næra och kæra. Barnen fick lægga sig tidigt i kvæll, Thomas har gjort det med fast i form av att han somnade i soffan. Men han var inte ensam før æven Jon har sovit i andra ændan av soffan. Så søta de två flintisarna ær nær de har sussat och små nsrkat bægge två.
Jag borde också komma i sæng så jag orkar med dagen i morgon. Idag har jag haft så jædra ont i nacken att jag har vairt lite hænig. Men jag hoppas att dagen i moegon kommer att bli mycket bættre och har stora førvæntningar på turen som ær planerad før i morgon. Blir det lite varmare så kommer nog nacken att bli lite bættre med, har inte några piller med mig heller så det ær bara att bita ihop och se glad ut så gott det går.
Sen så har jag gjort familjen Esperset/Holberg vældigt glada idag, ja de sprang alla tre fram till mig och gav en grupp kram. Någon av dem har slarvat bort kameran hær (ja det var inet vi denna gång) och jag gick ut till bilen før att leta før jag hade inte så mycket annat før mig ændå.
Nær jag gick igenom bilen så grundligt man bara kan gøra så kænner jag något i ett skrymsle som man aldrig kænner i annrs eller man ska inte ens behøva lirka in fingrarna i ett sådan springa. Men det gjorde jag i alla fall och någon stans dær kænde jag något som inte kændes som ett biltillbehør och jag lirkade med mina fingrar ochvsikrade upp något platt svart…
… Ja, det visade sig vara Victorias Iphone som har varit førsvunnen sen April i år. de har letat i hela huset och varit lite arga på victoria som har fått lite skæll før att de trott att hon har tappat den. Men så var ju inte fallet uppdagade ju jag idag. Så jag gick in och bad att de skulle sætta sig før jag hade något jag skulle berætta…
Jon som stod och lagade mat kom in och han inte sætta sig men Catharina gjorde det och hon trodde som vanligt att det bara var något tull… Men så sa jag att vad kostar en Iphone?? Ja runt 7000 a någon.. .Aha… då ska Ni vara glada att ni inte behøver køpa en ny till Victoria. Så tog jag fram den och de trodde inte det var sant…
det var då jag fick en grupp kram alla dessa tossiga men ack så goa norrmæn!!! Slutet gott allting gott, førutom att vi inte har hittat kameran æn.