Rakertfart & helgen är slut!

Lördag morgon och ett jäkla stress för nu vill hela familjen Jonsson åka ner till torpet för att ha en skön avslutning på veckan. Lite snabbt planerat och det är väl det som gör att det oftast blir så bra bestämde vi ju oss i veckan att vi skulle ta vårt familjeliv ner till torpet.

Vi hade ju även lust att det skulle komma ner lite härliga människor och det önskemålet slog ju in med ett brak. Gunnar min kära svärfar kom och lika flitig som vanlig. Sen kom Stefan och Anna lite senare på för kvällen för att även de skulle stanna över natt och ha lite lantliv med oss.

 

Även den här lördagen hade mina fina rönnbärsträd lite mer frukt som mognat. Det hade åter kommit en massa godis som växt ut till barnens glädje. För tänk vad gott och bra att slippa åka till affären för att köpa lördagsgodis. Nu är det bara att gå ut till trädet och poff så har det vuxit ut godis lite här och där i träden och inte bara det var moget att skördas…

 

Kvällen som kom dukade vi upp en salig blandning med en massa gott. Något som var mer än gott var ju kräftorna som jag tinat upp under dagen med omsorg. Eldade i kaminen så det var som en bastu inne men det var det värt när vi väl fick suga ut det goda ur stjärten och mumsa på de stora klorna. För de här kräftorna var inte några små pytte kräftor utan de var stora och goda.

 

Till detta delikata lilla as djuret så hade vi även räkor, köttbullar, potatissallad, mimosasallad, vitlöksbröd och massa annat gott som stoppades i munnen till allas belåtenhet. Thomas var lite rädd ett tag under dagen att han inte skulle bli mätt för han äter ju inte kräftor. Men jag sa till Thomas att det kommer finnas så mycket mer att äta och jag visste att han inte skulle gå hungrig från bordet. Jag hade rätt som jag oftast brukar ha, det fanns mat över och mer därtill. Alla mätta och goa och nu var det dags att lägga de små som hade mumsat på detta delikatessbord.

 

Nu tog jag fram Sequens för det var dags att ta revange över Thomas och Stefan som vann över mig och Anna sist de var här och sov över. Det slutade att de vann även den här gången men det bjöd både jag och Anna på för det är mycket roligare med en stolt och glad man än en sur och förlorare :-)Vid det här laget hade min pappa som var med på kalaset gått in till sig och Gunnar satt och tittade på tv och någon gång då och då kom han upp och tittade på hur det gick i vårt lilla Sequens spelande.

 

Lite vin och så god mat och några rundor med spelande gjorde att mina ögon började se dubbelt, ja inte vinet utan tröttheten. Så då var det dags att runda av och säga gonatt till alla. Upp till vårt fina rum så jag är så glad över och la mig så gott i 50.000kr sängarna för att äntligen sluta mina ögon. Ja, dessa fina sängar är värderade till 50.000 kronor enligt min kära pappa så vi sover med andakt. Fast jag tar nog det med en nypa salt för jag tror inte att de är värda det men lite kul vore det ju om de är det..hehe…

Somnade nog fort men vaknade några gånger då och då för alla vi Jonssona sov i samma rum och Liam har pratat i sömnen och någon har hostat då och då.

 

Men natten tog slut och jag vaknade någorlunda utvilad och drog upp rullgardinen lite så jag kunde titta ut när solen kom fram mer och mer för varje minut. De små hade redan knatat ner och jag och Thomas kunde morna till innan det var dags att resa sig ur det varma täcket men någon gång måste man ju göra det så det var lika bra att gå upp…

 

 

Stefan och Gunnar var redan vakna så de satt och tittade lite på tv med barnen. Ja, kära svärfar hade nog redan varit ute en sväng och tagit sig en liten morron promenix i lugnet. Tur att han känner sig hemma och hittar så han får sitt morron kaffe och inte suttit och väntat på för att få vakna till liv.

 

Efter frukost så vart det på med kläder och bra skor för det var blött i gräset efter gårdagens regn. Men det torkade upp skapligt fort bara solen fick skina en stund och blåsten som blåste bort det till något annat ställe som behövde lite mer väta än vad vi behövde.

 

Stefan gick med Liam och Noel för att lägga i några kräftburar, svärfar gick och tvättade av förrådets fönster som ska målas om när tid och ork finns. Jag och Anna tog fram våra bästa muskler för att konka in all ved som står ute och inte ska bli blöt inför vintern. Jag tror till och med att svärfar Gunnar har gjort denna stora länga med ved och nu var det dags att ta tag i den. Den blev nästan klar och jag är nöjd med att hunnit så långt. Men det var inte bara jobbigt utan det var rent ut av jätte trevligt att konka ved med Anna för jösses vad vi han prata om ditt och datt.

 

Lite kärlek är ju alltid bra även på landet… Ja, Thomas och jag han nog kramas lite med men det kom aldrig med på bild för det är ju jag som bruka stå bakom kameran

 

Nu vet jag hur snabbt Anna brukar köra på en 90 väg, det är jätte bra att veta. Jag vet att Anna brukar lägga till en sis så där 10km i timmen, sen vet jag att Anna kan tänka sig en Renault och det kan inte Stefan. Ja sen blev det ju en massa smink och parfym prat och det är alltid kul. Tack Anna för denna lilla ved stund som du gav mig det var en bland de roligaste jag har haft och jag har haft många genom åren. Är ju uppvuxen i ett stort hus med ved panna…

I allt slit och släp så fanns det ju självklart tid för lite lek och bus. Liam fann ju allt vatten som samlats på alla de möjliga ställen och är man ett barn som Liam så kan man ju inte bara det stå där och bli gammalt…

 

Jag har nu även fått en son som kommer att ta över allt fotografering när jag inte orkar längre. Eller det kanske blir så bra att han kan hjälpa mig vid sidan av ifall jag missar något viktigt och kul att fotografera på. Jag visse inte att Noel hade dessa talanger men nu har jag sett och det är ju helt fantastsikt.

 

Thomas och Stefan försökte sig på permobilen (Bobcat) för att den skulle få liv igen. Vore ju synd om den skulle gå i graven för det finns mycket som den borde göra på torpet innan den lägger av för gott. De kom en bit på vägen och en bit av den ligger nu i vår bil för att bli utbytt. Kan det vara detta lilla fel som gjort att den har sovit snart ett år och det går att fixa till för bara några hundra så ska jag ge både Stefan och Thomas en stor blöt puss…

 

Efter att de lekt lite med permobilen så startade Thomas sågverket för att börja på nästa stora projekt och det är att renovera den äldsta delen på torpet, vårt storrum. Där kommer vi att behöva lite virke så det var ju bara att sätta igång och sen så ska även Bibbi och Olle ha till sitt garage som gjort sitt under många, många år…

 

Jag ser redan hur Thomas sitter i permobilen för att plana ut bakom huset så jag får tillbaks min lilla gräsmatta som försvann under rör och husbygget. Jag ser hur fint litet land och min kära syren kommer att blomstra så fint och jag ser även en sandstrand som kommer att finns till nästa sommar då solen ska skiner mer än i år. Ja denna lilla permobil kommer att göra torpet till ett ännu mer idylliskt ställe än det redan är.

 

Dagen gick fort och grillen kom fram, troligt vis för sista gången för i år… Ja, det var inte så avancerat idag men gott var det efter krafttagen som vi gjort idag. Korv men bröd och lite tillbehör så vart alla nöjda. Jag fann vid denna här lilla måltiden en likasinnad korv ätare, ja det är ju så gott med mjölk till korv och kan Ni tänka jag fann en till idag som tycker det är lika gott som jag.. Lilla Anna tycker det med!!!

Eftermiddagen kom och det var dags att ta farväl av både mina nära, kära och torpet. Hem till mitt andra kära hem på Ekhagen för att åter ställa sig in på att det är vardag i morgon. Men det är helt okej för det har varit så trevligt underbart i helgen så jag kan leva länge på det och då går allt så mycket bättre…

Oj, det var lite att skriva ner… Eller rätt mycket och då har jag inte fått med mig hälften av vad jag har varit med om för det är så mycket roligt och jag har fått så många skratt. Hela min familj och då räknar jag min makes familj som min med är så helt underbara. De får mig att må bra och de får mig att tänka positivt det är livet det!

Jag är glad åt att fått äran att ha ett så bra liv för det är inte alla som har och jag är så stolt över mina två prinsar som ger mig så mycket glädje var dag. Även ett litet bråk om att äta upp mackan kan vara något att se tillbaks på, det är de små stunderna och de vardagliga tingen som sker i livet som gör att man vill gå vidare!

 

 Det är verkligen ingen vidare mening med att uppleva intressanta saker som översvämningar, om man inte får vara två om dem. Det är bra mycket trevligare att vara två.