Oh, en dag sen är äntligen Thomas lite julledig och vi kan umgås tills vi spyr på varandra… det är kärlek det!!!
I morgon ska jag och Thomas efter han jobbat klart fixa de sista klapparna innan vi kan lägga upp benen i soffan och njuta av ledigheten. Vi kommer till och med ha det så lyxigt att vi slipper laga kvällsmat, så bokstavligt talat kan vi lägga upp benen i soffan, luta oss tillbaks och njuta av ingenting. Eller kanske njuta av att titta på när Ida och Stefan gör allting och vi ingenting mer än äter och ser glada ut?!?!
Idag vart jag iväg på förmiddagen efter att jag skickat Liam och Noel till skolan. Åkte ut för att träffa fina Anci som jag inte sett på år och dar. tyckte det var dags att få komma och ge henne en varm julkram och lite kaffe på fiket i Habo. Så nu hoppas jag att det inte ska ta lika många dagar tills nästa gång vi ses!!!
Passade även på att åka förbi Webes och där inhandlade jag lite 2:a sorteringen av deras godis. blir ju bra att ha och bjuda på nu vid helgerna som kommer. Har redan gett bort en låda till Outi så även de får smaka på lite gotterier mellan all julmat de ska smaska i sig nu på lördag, eller var det söndag?!
Hur som helst så sitter jag här och reflekterar och kom att tänka på att snart är det 2013, nytt år och nya möjligheter som de så fint heter. Men jag tycker inte att bara för att det är ett nytt år behöva betyda att det just är då det ges nya möjligheter. Nej, det kan ges var dag man vaknar och faktiskt kan gå upp själv och ta hand om sig själv…
Jag önskar att mina nära och kära kommer få ett friskare år, jag önskar att jag kommer få ett friskare år. Men när jag tänker på mina krämpor så finns det de som har kämpat så in i helvete mot den grymma sjukdomen cancer överlevt och så har jag även mist två i min omgivning. En allt för tidigt och då i denna grymma sjukdom som cancer och mormor som fick somna in stilla medan vi satt och höll henne i handen.
Så därför önskar jag att de ska få ett bra år med hälsa, glitter, guld och kan kvitta om kroppen låter ens vänner vara friska. Så varje dag som går är jag tacksam att jag lever och kan ta hand om mig (någorlunda i alla fall).
Ja, lite reflektion så här sent på en torsdagskväll i december 2012…